​

Handläggare:

Kim Svitzer

Kristin Kröyer

​

Relaterade länkar:

Naturvårdsverket- Inventeringsmetodik

​

Naturvårdsverkets rapport-Metodik för inventering av förorenade områden

​

Frågeformulär

Exempel på ifyllt formulär 

​

​

Inventering av förorenade områden

Under vintern kommer ett projekt att påbörjas där vi kommer att sätta igång med MIFO inventering i våra fem kommuner. I november kommer de första verksamhetsutövarna att få skickad information om hur detta går till. Under vintern 2011/2012 kommer inventering av skjutbanor och kemtvättar att påbörjas. Till höger finns det frågeformulär som ska fyllas i och skickas in till oss.

​

Vad är MIFO?

Metodik för inventering av förorenade områden (MIFO) är ett inventeringsinstrument som gör det möjligt att dela in förorenade områden i riskklasser.  Inventeringsmetodiken är uppdelad i två faser.

​

Fas 1

I fas 1 samlar man in tillgängliga data om objektet via bland annat kart- och arkivstudier, rekognosering och platsbesök samt intervjuer med personer som till exempel arbetat eller varit bosatta i området. Man bedömer underlaget med avseende på föroreningarnas farlighet, föroreningsnivå, spridningsförutsättningar och områdets känslighet och skyddsvärde. Man avslutar den orienterande studien med en översiktlig uppskattning av de risker föroreningarna i området kan inneböra. Objektet placeras i en av fyra riskklasser.

Fas 2

Efter fas 1 prioriterar man vilka objekt man ska gå vidare med i fas 2. Fas 2 innebär oftast att man utför en mycket översiktlig miljöteknisk markundersökning. Utvärderingen i fas 1 kompletteras då med de nya uppgifter om föroreningsbilden som provtagningarna ger. Därefter gör man en ny riskklassning av objektet. Riskklassningen i fas 2 är oftast säkrare än klassningar som gjorts i fas 1, eftersom de bygger på ett mer omfattande underlag.

Riskklassning

Inventeringen resulterar i en riskklassning. Riskklassningen innebär att man gör en sammanvägd bedömning av riskerna för hälso- eller miljöskador vid ett förorenat område. I bedömningen utgår man från följande faktorer:

·         Föroreningarnas farlighet (som bestäms av deras kemiska och fysikaliska           egenskaper).

·         Föroreningsnivåerna (det vill säga halterna av de aktuella ämnena).

·         Spridningsförutsättningarna (som exempelvis kan bero på markens egenskaper och  grundvattnets rörelser).

·         Områdets känslighet (vad avser risken att människor utsätts för föroreningarna) och skyddsvärde (det vill säga förekomsten av värdefull natur i omgivningarna).

Dessa faktorer klassas i fyrgradig skala.

·        riskklass 1 - mycket stor risk

·        riskklass 2 - stor risk

·        riskklass 3 - måttlig risk

·        riskklass 4 - liten risk

​

Läs mer om hur du gör sammanvägningen av riskfaktorer i rapportern "Metodik för inventering av förorenade områden” (Naturvårdsverkets rapport 4918).